Kvartal

Folkbildningens hjältar

I Sverige vill vi helst förenkla allting i 2 poler, gott och ont. Så även med det fria ordet. Vi har alltså en gängse uppfattning om att de stora bidragsfinansierade tidningarna är de goda, för allt de skriver är sant och det som sägs i SVT är om möjligt ännu mer sant.

Med utvecklingen av internet har vi även fått andra källor till information som vi kallar alternativa medier. Allt som skrivs eller förmedlas av alternativmedia är per definition falskt och/eller drivs av en agenda från någon ond makt.

Men så har vi Kvartal, som är den gyllene medelvägens, eller mellanmjölken om man så vill. I kvartal får alla komma till tals, och man säger sig ge en nyanserad bild. Samtidigt som man måste balansera på en tunn tråd för att få intervjua kända personer ur etablissemanget.

Det finns alltså en uppsjö med helt vardagliga aktiviteter som en journalist inte kan medverka i.

Det som gör kvartal så intressant är att Jörgen Huitfeldt försöker ge en fördjupad bild av vad journalistik egentligen är. Som när Jörgen och chefredaktören på Dagens Arena hade samtal om journalistik och journalisternas dilemman;. Här skall Kvartal fungera som motpol mot den vänstervridna Dagens Arena. De båda herrarna hade även gått i samma klass på journalisthögskolan.

Jörgen pratar ofta om journalistikens hederskodex och alla de fiktiva regler som omgärdar rapporteringen av verkligheten. Detta gör Kvartal till en mycket intressant källa för information. Speciellt eftersom Jörgen Huitfeldt är chefredaktör och ansvarig utgivare. Vi får en djupare förståelse för hur de som har genomgått en utbildning i journalistik och arbetat på statlig media egentligen är funtade. Vilken påverkan på verklighetsuppfattningen det innebär, och vilka kognitiva begränsningar som föreligger hos de som dagligen rapporterar nyheter för svenska folket.

I ett samtal med Navid Modiri i "hur kan vi" (vår Iranske efterträdare till Tepas Fogelberg) säger Jörgen att journalisten bara kan förmedla en skärv av sanningen, och att allt som skrivs alltid måste vara vinklat.

Ta till exempel det som Jörgen ofta hävdar om opartiskhet. Han menar att han inte kan sitta i styrelsen för sin bostadsrättsförening eftersom det skulle göra honom partisk. Det finns alltså en uppsjö med helt vardagliga aktiviteter som en journalist inte kan medverka i. Man är på så vis skyddad från den verklighet man är satt att rapportera om för sina läsare. Då lever man i någon sorts perfekt idévärld a la Rousseau och ser sin omgivning i ett rosa skimmer, det narrativ man förmedlar.

Om man suttit i ett antal styrelser så vet man att det alltid finns minst en styrelsemedlem anser sig ha rätt till extra förmåner för att man offrar sin tid för styrelsearbetet. Eller hur det är att sitta i en politisk nämnd där ordföraren punktmarkerar den som ställer relevanta men obekväma frågor. Ordföraren har makt över agendan, och vem det är som får yttra sig under mötet. Sådant går ju den starkt etiska journalisten helt förbi. Men det kanske vägs upp av att Jörgen Huitfeldt har varit fackligt aktiv i Journalistförbundet, som är ett förbund under LO, som är en del av socialdemokratin.

Ingen kommer till tals i media som inte är antingen etablerad politiker, civilekonom eller Jurist eller möjligtvis beteendevetare/ psykolog. Jag vet att inom dessa utbildningar predikar man från morgon till kväll att vår demokrati kanske inte är perfekt, men det är det bästa vi har.

I ett samtal med Navid Modiri i hur kan vi, (vår Iranske efterträdare till Tepas Fogelberg), säger Jörgen att journalisten bara kan förmedla en skärv av sanningen, och att allt som skrivs alltid måste vara vinklat. Inget ont om Jörgen Huitfeldt, som säkert bara är en produkt av den rigorösa hjärntvätt han varit igenom. Han tror på det han gör och är helt övertygad över att han gör ett bra jobb med att rapportera nyheter till svenska folket.

Tillsammans med alla andra inom SVT, SR, DN, SVD, Aftonbladet och Expressen. Ingen får idag ett jobb som journalist utan att ha gått igenom någon högskola inom journalistik. Ingen kommer till tals i media som inte är antingen etablerad politiker, civilekonom eller Jurist eller möjligtvis beteendevetare/ psykolog. Jag vet att inom dessa utbildningar predikar man från morgon till kväll att vår demokrati kanske inte är perfekt, men det är det bästa vi har. Därmed kan man inte ens se fläckarna på den, på grund av att den är helt dränkt i skit.

Är det av en händelse att SwebbTV drivs av ganska gamla civilingenjörer främst inom teknisk fysik, med lång erfarenhet av VD jobb i de största mest framgångsrika svenska företagen? Hur står deras verklighetsuppfattning sig mot den utbildade journalisten med presslegitimation och medlemskap i LOs journalistförbund? Är det så att frånvaron av styrelsearbete hos journalisterna ger en betydligt bättre förmåga att tolka den samling knasbollar som just nu styr vårt land.

Det är ju som bekant så att bidrag till fattiga länder inte alltid är av godo. Utan att det oftast leder till korruption. Kan det vara någon parallell med statliga nyhetsförmedlingar som får ca 1 miljon i timmen året runt för att framställa nyheter, och där endast folk som är släkt, med utbildning från journalisthögskolan arbetar?

Det är ju journalistens privilegier att sätta agendan för vad man skall rapportera om. Vad som hände när Jörgen Huitfeldt och Staffan Dopping tog över efter Paulina Neuding var att man började fokusera på åsiktskorridoren. I stället för nyanserade reportage med ett skarpt intellekt har kvartal åsiktskorridoren som genomgripande tema.

Det går igenom i hela utbudet, från val av medverkande i fredagspanelen till artiklar och djupintervjuer. Vi kan se att förhållandet 3:1 är starkt genomgående. Om det är en ung sverigedemokrat som är med i fredagsintervjun så är det 3 gamla slipade socialister moderatorn inräknad. Och Jan Scherman får som sista replik sammanfatta vad sverigedemokraten har sagt. Sverigedemokraten blir liksom överkörd av en Scherman tanks.

Det är inte offentligt vem som finansierar Kvartal. Jag tror att det är social”demokraterna” och Bonnier som försöker utöka sitt mediemonopol genom en trojansk häst, där man låtsas vara någon slags alternativmedia. Man plockar fram sina främsta medieskojare, ursäkta profiler, som tillsammans skall leka alternativmedia. Det är inte åsiktskorridoren som är avslöjande utan agendakorridoren.

Jörgen Huitfeldt påstår att Huitfeldt är ett taget namn. Den norska politikern i Arbetarpartiet Anniken Huitfeldt med exakt samma stavning är helt enkelt en händelse. Har partiet en pott med namn som man får välja från att ta om man skall bli kändis, eller är dom rent ut av släkt? Att det inte råder något som helst tvivel om är att Social”demokraterna” och Norska Arbeiderpartiet är mycket nära släkt.

Svensk journalistik bygger på en del grundparagrafer:

• §1 Det finns bara gott och ont, och alla frågor kan förenklas till dessa två poler.
• §2 Staten är ofelbar och ju större desto bättre
• §3 Alla som är politiskt valda är genomhederliga
• §4 Alla tjänstemän som är politiskt tillsatta är genomhederliga.
• §5 Socialdemokratin är ett axiom liksom alla de lagar de har stiftat.
• §6 Om det finns korruption så är det någon annan stans långt borta, eller möjligtvis i det kapitalistiska näringslivet.
• §7 Om det dyker upp några oegentligheter inom det offentliga som man helt enkelt inte kan bortse från, så inträder automatiskt §2.

Jag tycker att det arbete Jörgen Huitfeldt gör bör belönas med något pris från journalistförbundet. Som bidrag till folkbildningen är det enastående. Där svenska folket får en förklaring till hur de som arbetar inom svensk media har en totalt manipulerad verklighetsuppfattning. Sammanlagt 15 års kvalificerad hjärntvätt från grundskola samhällsvetenskapligt gymnasium och JMK innan man ens är kvalificerad för att söka jobb på SVT eller en svensk dagstidning.

När folk numera lyssnar på Kvartal eller ser nyheterna på statsmedia, är det som ekar högst i öronen de frågor som inte ställs.

Dessutom sköter journalistförbundet utställandet av presslegitimation, där medlemskap och kollektivavtal är ett krav. Antagligen väldigt höga löner till det LO sammanslutna arbetarkollektivet av journalister som måste tränga ihop sig i arbetarbostäderna i centrala Stockholm. Från sina positioner uppe på piedestaler som balanserar uppe på höga hästar skall man sedan rapportera nyheter till svenskarna enligt pressetiska fiktiva regler man lärt sig av vänsterprofessorerna på JMK. Man kan inte nog poängtera hur fritt det fria ordet kan vara om de som tillåts rapportera inte har förmågan att över huvud taget forma en egen tanke.

Jag minns sommarjobben på sågverk och i industrin där skyddsombudet eller någon annan fackligt förtroendevald alltid kom och satte på radion på hög volym även om de inte arbetade just där. Det fanns 3 kanaler där P3 var den lättsammaste blandningen av prat och musik. Nu förstår jag hur viktigt det var att stå där hela dagen under subtil indoktrinering.

Dagens ”arbetare” har genom sina telefoner möjlighet att själva välja ut vad man lyssnar på. Den som sitter i sin hjullastare och plogar snö, eller lägger tak är inte hänvisad till den statliga propagandan i sina peltorhörlurar.

Vad man märker är att utbudet i alternativmedia har ändrat karaktär. I takt med att allmänheten lyfts upp ur PK medias förenklade världsbild hänger alternativmedia på med intressanta nyanserade reportage. Man går ifrån att skylla alla problem på invandringen till att försöka förstå vad det är som driver etablissemanget till att medvetet förkasta allt sunt förnuft.

Hundratals timmar med intelligent analys i öronen medan man står framför CNC maskinen gör skillnad. Det är inte längre Arbetarnas Bildningsförbund och statsmedia som står för verklighetsuppfattningen. Hela folket lyfts upp till en nivå, där det knappast finns någon återvändo.

När folk numera lyssnar på Kvartal eller ser nyheterna på statsmedia, är det som ekar högst i öronen de frågor som inte ställs.

I år 2024 träder en av Ylva Johanssons digital desinformation ACTs in där man skall kunna styra vilka träffar du skall få i sökmotorn när du söker på nätet. Ett försöka att få tillbaka den gamla goda tiden där man hade att välja mellan P1, P2 eller P3. Någon reaktion i Kvartal om det?

Go back »